1. David Lindgren - Skyline  NN känns inte lika direkt som förra året om inte till och med en svag låt.
2. Cookies N Beans - Burning flags  NNNN betydligt starkare låt än den förra de hade med, riktigt bra låt till och med.
3. Jay Jay Johanson - Paris  NNN verserna på franska och refrängen på engelska, detta är bra.
4. Mary N'diaye - Gosa  NN en väldigt trallvänlig låt som är effektiv även tjatig men detta kan mycket väl gå hem i stugorna.
5. Eric Gadd - Vi kommer aldrig att förlora  NNNN finns vissa tendenser av Kent i denna låt fast ändå inte riktigt, riktigt bra.
6. YOHIO - Heartbreak hotel  NNN en oväntat bra rocklåt som kan gå långt, kanske ändå till final.
7. Anna Järvinen - Porslin  NNNNN detta är en av de starkaste låtar jag hört på länge, grymt bra låt.'
8. Michal Feiner & Caisa - We're still kids  NNN en härligt glad låt

Arnold gör sin första huvudroll sedan 2003 då filmen hette Terminator 3 och nu är det dags igen, hela 10 år har gått men visst känner man igen sin Arnold.  Efter att ha en fånge blir fritagen på väldigt smart sätt startar FBIs jakt på att återta honom i finkan, visar sig dock att denna brottsling är betydligt smartare än FBI och med full fart styr han mot den Mexikanska gränsen. Han måste dock förbi en liten stad mitt ut i ingenstans men Sheriffen i staden har inte benägen att släppa honom över, när dessutom en av hans egna invånare kommer till skada har det blivit personligt. Detta är en svår film att betygsätta, den är skapligt underhållande och väldigt härligt att se Arnold Schwarzenegger i en stor roll igen men filmen är inte helt utan brister. Arnolds oneliners känns lite rostiga, filmen har låg trovärdighet och skådespeleriet överlag är väl inte av absoluta toppklass för att inte glömma är filmen alldeles för förutsägbar. Jag hoppas att hans nästa huvudroll är i en bättre film.

Uppföljaren till "the collector" är här, dessa filmer skulle från början vara som en spinoff till sawserien och visst finns det likheter men ack en sån otrevlig film. Då menar jag inte att den är vidrig eller spännande. Arkin som togs till fånga i slutet på förra filmen släpps denna gång fri av en tonårstjej som hamnat i ett inferno av blod som sprutar och kroppsdelar som gåra av, Arkin lyckas undkomma men tjejen blir istället tillfångtagen och Arkin måste hjälpa en grupp människor att befria henne. De måste dock passerar alla fällor på vägen. Josh Stewart är enligt mig en begåvad skådespelare som med gästinhopp i serien "criminal minds" har satt sitt namn på kartan men vad hamnar han i för filmer, visst en liten roll i the dark knight rises men förutom det är det mest skräp. Den här är segare, ännu dummare och fruktansvärt mycket sämre än den första filmen som inte heller var någon höjdare. Redan i första blodbadet dör nog fler människor än i sawserien totalt men vad är meningen, ingen funktion alls och helheten är ju bara pinsam. Det lär inte bli en tredje film som var meningen från början.

I One tree hill följer vi skolungdomarna Brooke, Peyton, Lucas, Nathan, Mouth och Haley alla med sina egna problem och svårigheter. Serien utspelas i det lilla samhället Tree Hill där basket, vänner, familj, kärlek, hat och avundsjuka spelar stor roll.

Vi får följa dessa karaktärer genom seriens 9 säsonger några lämnar andra kommer till.

Serien blev en hyfsad framgång har en bred fanskara och blev mer långlivad än den liknande O.C Här får vi uppleva, mord, skolskjutning, självmords försök, kidnappning och krossade drömmar och mycket annat.

Det man kan berömma oftast amerikanska ungdoms serier för att dem får det dramatiska i handling och scener att verkligen kännas dramatiskt och spännande medans det i svenska serier oftast känns spelat och larvigt. One tree hill tillhör en av mina favorit ungdomsserier just för att den bjuder på massa olika händelser allt från lycka, till sorg och till hemskheter utan att det känns overkligt dem klarar att hålla sig på rätt gräns. Dessutom fungerar dem flesta skådisarna bra och blir även bättre ju längre serien går det är fördelen med att många av huvudkaraktärerna blir kvar en längre tid och dem nya smälter in bra när dem väl gör entre.

Jag gillar ju i stort sett alla säsonger hade gärna sluppit vissa avsnitt när dem verkligen larvar till de vet att dem säkert vill prova något nytt och leka lite med serien men i vissa fall blir det bara fånigt.

Säsong 8 av serien skulle bli seriens avslut men några desperata fans lyckades övertala skaparen att göra ytterliggare en säsong både på gott och ont. För säsong 8 slut är ett perfekt avslut för serien man går liksom tillbaka lite till hur det började och man märker verkligen att det var tänkt som seriens slut. Hur blev då säsong 9 jo den funkar den är ju helt klart den mörkaste av säsonger och alla otäckheter händer på samma gång och pågrund av att sista säsongen bara består av 13 avsnitt känns det stressat och väldigt klippt i storyn men gillar tanke med att göra det lite mörkare. Slutet på serien blir i gulligulligaste laget för mig det blir för mycket kan jag tycka. Visst förtjänar serien en lyckligt slut men nja. Dessutom vill jag påpeka visst är det jättebra att man kan få in skådisar som medverkat tidigare i serien men man ska inte bara göra det för sakens skull karaktären Lucas spelad av Chad Michael Murray hans återkomst i ett av säsong 9 avsnitt är bland det onödigaste jag varit med om.

One tree hill håller annars klassen igenom alla säsonger så tack för 9 bra säsonger synd att avslutet lämnade mer att önska.

Karaktärer man gillade

Lucas Scott - Chad Michael Murray: Den ena av Scott bröderna som var den hela tiden snälla av Scott bröderna även om han hade svårt all välja vem han egentliga kärlek var

Nathan Scott - James Lafferty: Den kaxiga Scott brodern och sportkillen som blev kärleksfull familje far och stod upp mot sin minst sagt onda fader

Haley James Scott - Bethany Joy Lenz: Plugghästen och lite nördiga tjejen som blev musikstjärna och fick den kaxiga Nathan på fall. Hon hade nog seriens största hjärta.

Brooke Davis - Sophia Bush - Brooke skulle vara serien bade som gillade att leka med killar men som innerst inne vela hitta kärleken och faktiskt hade affärssinne. Karaktärern var aningen skrikig ibland.

Dan Scott - Paul Johansson: Spelade Nathan och Lucas far och var en väldigt elak person så stod för många av seriens onda gärningar men visade också prov på stor kärlek till Nathan och hans son Jamie.

Mouth - Lee Noris: Spelade sportfanatiker som kommenterade all sport han hade möjlighet till och velade aldrig någon nått illa.

James Lucas Scott - Jackson Brundage: Även kallad Jamie var Nathan och Haleys son seriens charmknutte omöjligt att tycka illa

Karaktärer man tycket mindre om

Peyton Sawyer - Hilarie Burton: Lucas stora kärlek var den deprimerande och mörka karaktären som alltid vela att någon skulle tycka synd om henne trots att hon många gånger beteede sig illa.

Victoria Davis - Daphne Zuniga: Den gamla avdankade såpaskådisen Daphne spelade Victoria som var Brooke´s egenkära mor där  affärer alltid kom före familj.

Julian Baker - Austin Nichols: Gillade egentligen karaktärern men störde mig lite hur den var skriven han skulle vara så perfekt med allt och hur han var som han var guds gåva till kvinnan kändes ibland. Så gillade egentligen karaktären han var bara en aning lite för perfekt skriven.

// Mattias

Brandon lider av stora problem utav sexmissbruk, hans vardag berstår av att ta hem tjejer, kolla på porr, onanera på jobbet men allt detta vänds upp och ner den dagen hans syster som han vänt ryggen befinner sig i hans lägenhet när han kommer hem. Dessa två syskon bär på stora hemligheter, det verkar som att verkligheten nu hunnit ikapp de. Michael Fassbender gör kanske hans bästa rollinsats hittils, mycket nära och djupgående i en mörk karaktär som bär på massa bekymmer. Carey Mulligan som valt att gå den långa skådespelarvägen genom småfilmer där budgeten är minimal, hon gör också ett imponerande porträtt av en syster som är vilsen i en värld och inte passar in i. Detta är ett starkt och jobbigt drama som finner storheten i den mänskliga missären, en  absolut måste för alla.

En politiker vars populäritet är på riktigt nedgång tar livet med en klackspark men detta tar en oväntat vändning när han för första gången får konkurens om sin ledande position, nu startar en ordentligt rävspel där alla medel är tillåtna och där bästa man ska vinna. Will Ferrell har efter "stranger than fiction" gjort skräp efter skräp medans han motspelare Zach Galifianakis har lockat storpublik med i princip varje film han varit delaktig så även denna, resultatet då? Jo denna är bland det sämsta jag har sett under hela 2000-talet, riktigt dålig humor där målgruppen känns som att den är för de allra minst. Ett riktigt bottennapp och önskar att det gjorde fler bra komedier än det görs, får hoppas att den nästa jag ser håller högre klass än denna vilket inte kommer att bli så svårt.

Skräckgenren känns mer och mer död efter varje år som går, de flesta skräckfilmer som görs numera är dessutom om massa andrar och demoner att man är så fruktansvärt less på hela gren. The last exorcism, Paranormal activity, The haunting in connecticut, Insidious, The possession, Sinister, Evil dead-remake och många fler än jag orkar räkna upp har gjorts under de senaste åren därför känns det aningen befriande när man får se den här filmen. Eller vänta nu, den här skiljer sig inte mycket ifrån de filmer jag redan nämnt. Förutom att det är grymt blodfattigt för att vara en skräckfilm, handlingen kretsar kring en stad där massa barn har försvunnit och enligt rykten så är gärnigsmannen en spöklik typ. Polisen och övriga befolkningen står bara och väntar på nästa försvinnande med vetskapen att de inte kan göra något, Julia ger sig ensam ut för att hitta sanningen och de försvunna barnen. Det är inte spännande, läskigt eller särskilt bra och då har man inte ens nämnt skådespeleriet. Jessica Biel är inte världens sämsta skådespelare men inte heller världens bästa, här känns hon helt fel samtidigt som man undrar varför "cancerman" från arkiv x har fått en sådan meningslös och liten biroll.

En stad invarderas av utomjordingar där en uteliggare redan har varnat de för en invasion, befolkningen hamnar i riktig panik och kan det dessutom vara så att det finns utomjordingar i människokroppar. Den här filmen fick jag upp ögonen för av en anledning och det är Jean-Claude Van Damme, han har en biroll men det mest komiska är att hans roll hade egentligen kunnat spelas av vilken skådespelare som helst. Nog om det, detta är en komisk sci-fi men en bra sådan. Effekterna är inte alls på topp men eftersom det bjuds på små skratt och rätt schysst underhållning så spelar det mindre roll. Bra film.

Några ungdomar håller på att spela in en skräckfilm och humöret är på topp men plötsligt försvinner en person spårlöst och en lokalpolis sätts på fallet, ju längre han kommer med utredningen desto djupare kommer han i stadens hemlighet.  Christian Slater spelar polisen men har en väldigt liten roll, dessutom så är hans karriär riktigt i botten för tillfället. Han har en bioroll i kommande actionfilmen med Stallone i huvudrollen men tror inte att den kommer höja han chanser till att  bli en bioskådis igen, här är han dessutom riktigt dålig. Skådespeleriet är utan undantag bland sämsta jag sett, filmen är inte ett dugg bättre och man frågar sig vilka de 500 personerna var som såg den här på bion. Hur som helst tror jag ingen var nöjd efteråt, även om det var någon av de som medverkade i filmen.

Marty har stora alkohol problem och på grund utav detta börjar hans förhållande knaka ordentlig, hans filmmanus kommer igen vart och allt han verkar ha kvar är hans vän Billy. Billy ger Honom en lysande idé till hans manus "seven psychopaths" som allt eftersom blir allt verkligare, helt plötligt vänds hela världens upp och ner och Marty har hamnat mitt i skottlinjen i jakten på en hund. Denna film har stor floppat på bio, mycket märkligt med tanke på skådespelarna men sen mer förvånande efter trailern tydde på en udda film i Tarantino stil. Mycket riktigt så hade mycket väl Tarantino kunnat gjort denna film, det är en fullkomligt galen film och leendet när man ser filmen är bredare än en fotbollsplan. Colin Farrells filmer har väldigt svårt just nu att nå publik men hyllade blir de (förutom den dåliga rekmaken av total recall), kritikersuccér som avslöst varandra och även om den inte når upp i samma klass som "in Bruges" så är den inte långt ifrån. Ett absolut måste! Härligt att Walken fått en stor roll igen, han briljerar och är också allra bäst i den här filmen.

Så var det alltså dags att berätta historien om vad som hände innan  den första sagan om ringen trilogin, en film som tagit tid på sig. Redan efter att den första filmen kom var det snack om att göra film på den här boken, efter konungens återkomst blev det ännu mer snack och allt såg ut att rinna ut i sanden. Sen från ingenstans så hamnade denna film i blåsväder, ett rättsligt bråk som satte käppar i hjulet men inte tillräckligt för att filmen inte skulle bli av. Så nu är frågan, var den värd denna möda?

Filmen börjar med att Bilbo den äldre sitter och skriver sina memoarer om alla äventyr han har varit med om, sedan åker vi tillbaka i tiden då Bilbo fortfarande var ung och befann sig på Fylke. Allt det förändras när Gandalf med 13 dvärgar kommer och hälsar på, de ger sig ut på resa som innehåller fler äventyr än vad Bilbo någonsin kunnat ana. De stöter ihop med monster, stenjättar och Bilbo stöter dessutom ihop med en gammal bekant som blivit av med en ring. Resan går ut på att finna ett nytt hem till dvärgarna eftersom de just nu inte har något.

Jag har längtat efter den här filmen samtidigt som jag har varit mycket skeptisk, George Lucas lyckades nämligen bara göra en riktigt underhållande star wars film som utspelades sig före de magiska filmerna. Det var den tredje i sagan, här har man lyckats tagit till vara ett arv och skapat ännu en oförglömlig saga. Det är inte lika bra som någon av de tidigare filmerna men det kan man inte heller begära, samtidigt som första halvan är rätt löjligt och för att glömma rätt seg men sen sätter den fart och då stannar den aldrig upp. Det är påkostat, vackra miljöer, snygga stridscener och undrar om inte "Gollum" ensam fått tagit del av den 250 miljoners budget (budgetens summa är ett rykte) för mer detaljerad och så snyggare gjord går det nog inte att göra med dagens teknik. Munnen bara gapar och sista halvan är också väldigt spännande, de gamla rävarna från förr sköter sig mycket väl och Martin Freeman gör som vanligt mycket bra ifrån sig. Äntligen får folk upp ögonen för denna lysande skådespelare, medverkat i hyllade filmen love actually samt hyllade serien Sherlock tidigare. Richard Armitage (Thorin) är också han ett piggt nytillskott, längtar till nästa del redan.

En härlig resa tillbaka till

Peter Jacksons magiska värld

Filmerna kretsar kring berättelsen om en hobbit vid namn Bilbo Bagger (Martin Freeman), som bor i det fredliga landet Fylke i den fiktiva världen Midgård. Han får besök av en beryktad trollkarl vid namn Gandalf (Ian McKellen), som har kommit till Fylke för att be Bilbo om en tjänst. Med sig har Gandalf tagit ett följe av tretton dvärgar, vilkas ledare är dvärgen Torin Ekenskölde (Richard Armitage), vars farfar var kung över dvärgariket Erebor, som förintades av en drake vid namn Smaug (Benedict Cumberbatch) för länge sedan. Gandalf och Torin har tillsammans lagt upp en plan om att färdas tillbaka till Erebor under Ensamma berget för att besegra Smaug, som nu dväljs där. Enligt planen ska de ta hjälp av Bilbo för att kunna ta sig in i Erebor.

Bilbo, Gandalf och dvärgarna ger sig ut på en farofylld resa som tar dem till Midgårds östra länder. Under resan kommer Bilbo dessutom finna en mytomspunnen ring - Den enda ringen - som får honom att bli helt osynlig.

Äntligen är man tillbaka i Peter Jackson fantastiska sago värld han byggde upp i Ringen triologin. Här berättas Bilbo historia och man njuter så fort filmen och den underbara filmmusiken träffar ens öron. Filmen börjar med att man får lite förhandsfakta om vad sjävla filmen kommer handla om innan den drar igång med fullt ös. Det är underbara miljöer som skapas tillsammans med komiska repliker och dråpliga scener och naturligtvis skön action. Martin Freeman som Bilbo är verkligen ett fynd han är nämligen briljant i huvudrollen annars är det mest nya karaktärer man får lära känna och även om man saknar de gamla gänget så är dem nya också underhållande och glädjande att följa. Vad är då så bra med filmen jo den är för det första väldigt snyggt gjorde vilket borde resultera i en Oskar framöver dessutom är det bra skådespeleriet det är maffigt och det är roligt. Den underhåller på det mesta plan. Vad som är mindre bra några actionscener kan kännas aning mycket tv-spel över men på det stora hela storslagna och häftiga. Filmen bästa scen är ju när Bilbo träffar på Gollum den är väldigt väl genomförd.

The Hobbit kommer bli en triologi och även om The Hobbit: En oväntad resa inte är lika bra som Sagan om ringen så är jag säker på att denna triologi kommer även den bli mäktig att följa

 // Mattias

En man hittas knivmördad på ett sjukhus och kommissarie Beck kopplas in på fallet, offret är en tidigare polisman med väldigt dåligt rykte och med många fiender. Många frågor och väldigt få svar, till slut verkar svarem finnas i en mycket stor tragedi som skett men nu är fler polismän i skottlinjen. Detta är den allra bästa svenska polisfilmen hittils och vi lär tyvärr aldrig få se något liknande igen, en träffsäker skildringn av en stad i fullkomlig panik och en svensk poliskår som står handfallna inför en sjuk brottsling. Det är enormt spännande och skickligt klippt som vanlig när det gäller Bo Widerbergs filmer, skådespeleriet är klanderfritt och synd att Carl Gustaf Lindstedt inte fick fler chanser som kommisare Martin Beck.