En mörkare bromance rulle  

Andrew är mobbad nörd som har få vänner en sjuk mamma och han blir dessutom slagen av sin far. En dag bestämmer han sig för att köpa en kamera och filma allt som händer honom och med på ide får han sin kusin Matt. På en fest hittar Matt och Steve en annan kille från skola ett märkligt hål i marken. Dem vill ha med Andrew för att filma händelsen och går alla tillsammans ner i hålet. Nått märkligt händer dem och när dem kommer upp igen är inget som förr dem har nämligen fått superkrafter. Sen börjar kampen att träna upp sina krafter och inte utnyttja dem till ondo.

Detta är en aning mörkare bromance rulle för skulle defenetivt inte kalla de för en superhjälte film för ingen är egentligen någon hjälte i denna film. Man får framförallt följa Andrew kamp mot att stå emot både slagen han får utstå från sin fars nävar men även från annat folk. Dane DeHaan som spelar Andrew gör ett utmärkt jobb som grabben som helt håller på förlorar kontrollen över sig själv och Alex Russell är bra som kusinen Matt som gör allt för att stoppa honom när han inte längre kan kontrollera sina krafter.

Det är en snygg film trots att den inte har någon högre budget kan visserligen se aningen billigt ut när dem flyger men låt gå för de. Det mesta av filmen utspelas med handkamera vilken är en trend senare år många filmer i olika genre har hakat på det. Kan jämnföra lite med Cloverfield precis som den lyckas Chronicle både vara spännande och se påkostad ut. Dem hade dock kunnat göra filmen en aning längre och utvecklat storyn ännu mer. Det är trots detta en bra film som förtjänar att kollas in.

// Mattias

Han har reglerna du gör valen

eller?

En flicka vaknar upp i natten av något ljud hon kollar igenom nedervåningen och bestämmer sig sedan att gå in till sina föräldrar rum för att se om dem hört något. Där väntar hennes och hennes familjs värsta mardröm. En psykopat som fängslat föräldrarna vid sängen ocn nu måste dottern bestämma vem av hennes föräldrar som måste dö och väljer hon inte så dör alla. Hon gör sitt val men det visar sig inte vara det värsta hon måste dessutom utföra dådet själv.

Inledningen är småruggig och ganska bra och man blir smått optimistisk över att detta kan vara en undangömd pärla. Bara en bit senare in i filmen visar det sig att så inte är fallet. Filmen heter Choose och hela upplägget ska vara att dem ska få välja ödet själva genom att utföra något riktigt hemsk mot sig själv eller andra. Det blir inte riktigt så den onda i filmen har tydligen inte mycket till tålamod utan utför allt själv utan invänta vad offret ska välja.

Så hela filmide försvinner och kvar finns en oblodig och ihålig historia som det aldrig blir nått vettigt av.

// Mattias

Krister Henriksson är tillbaka i rollen som Kurt Wallander för 27 gången, denna omgång blir också den sista med honom i titelrollen. Wallander dränker sitt liv i spriten samtidigt som hans trivs väldigt bra med att Linda har återvänt till Ystad med sin familj, hans arbete som polis missköter han grovt när han glömmer kvar sin pistol på en resurang på fyllan. Han suspenderas tillfälligt men när Lindas svarfar plötsligt försvinner spårlöst i Stockholm återvänder han till sin hemstad i jakten på sanningen, en sanning som ligger djupt begraven av maktspel och politiska mörkläggningar. Denna film är bättre än de flesta i förra omgången, endast två filmer höll högre mått och skådespeleriet är uppskruvat och Henriksson känns mycket trovärdig som den försupne kommissarien. Filmen står mycket och trampar vatten, det är långa sega dialoger där spänningen uteblir och istället blir den tjatig. Eftersom antalet filmer kortats ner till 6 som trodde man att budgeten skulle vara högre, detta är iaf inget som är synligt och klippningen sätter jag ett stort frågetecken kring. Det känns hafsigt och trots att delar av fotot är snyggt och musiken är bra så är helhetsintrycket ändå ganska svagt, hade hoppats att filmen skulle ha mer att komma med men trodde inte att den skulle ha det. Det ska bli intressant ändå att se hur resultatet av de här sista filmerna blir med Henriksson i titelrollen, detta hade dock kunnat starta bättre.

1. David Lindgren - Skyline  NN känns inte lika direkt som förra året om inte till och med en svag låt.
2. Cookies N Beans - Burning flags  NNNN betydligt starkare låt än den förra de hade med, riktigt bra låt till och med.
3. Jay Jay Johanson - Paris  NNN verserna på franska och refrängen på engelska, detta är bra.
4. Mary N'diaye - Gosa  NN en väldigt trallvänlig låt som är effektiv även tjatig men detta kan mycket väl gå hem i stugorna.
5. Eric Gadd - Vi kommer aldrig att förlora  NNNN finns vissa tendenser av Kent i denna låt fast ändå inte riktigt, riktigt bra.
6. YOHIO - Heartbreak hotel  NNN en oväntat bra rocklåt som kan gå långt, kanske ändå till final.
7. Anna Järvinen - Porslin  NNNNN detta är en av de starkaste låtar jag hört på länge, grymt bra låt.'
8. Michal Feiner & Caisa - We're still kids  NNN en härligt glad låt

Arnold gör sin första huvudroll sedan 2003 då filmen hette Terminator 3 och nu är det dags igen, hela 10 år har gått men visst känner man igen sin Arnold.  Efter att ha en fånge blir fritagen på väldigt smart sätt startar FBIs jakt på att återta honom i finkan, visar sig dock att denna brottsling är betydligt smartare än FBI och med full fart styr han mot den Mexikanska gränsen. Han måste dock förbi en liten stad mitt ut i ingenstans men Sheriffen i staden har inte benägen att släppa honom över, när dessutom en av hans egna invånare kommer till skada har det blivit personligt. Detta är en svår film att betygsätta, den är skapligt underhållande och väldigt härligt att se Arnold Schwarzenegger i en stor roll igen men filmen är inte helt utan brister. Arnolds oneliners känns lite rostiga, filmen har låg trovärdighet och skådespeleriet överlag är väl inte av absoluta toppklass för att inte glömma är filmen alldeles för förutsägbar. Jag hoppas att hans nästa huvudroll är i en bättre film.

Uppföljaren till "the collector" är här, dessa filmer skulle från början vara som en spinoff till sawserien och visst finns det likheter men ack en sån otrevlig film. Då menar jag inte att den är vidrig eller spännande. Arkin som togs till fånga i slutet på förra filmen släpps denna gång fri av en tonårstjej som hamnat i ett inferno av blod som sprutar och kroppsdelar som gåra av, Arkin lyckas undkomma men tjejen blir istället tillfångtagen och Arkin måste hjälpa en grupp människor att befria henne. De måste dock passerar alla fällor på vägen. Josh Stewart är enligt mig en begåvad skådespelare som med gästinhopp i serien "criminal minds" har satt sitt namn på kartan men vad hamnar han i för filmer, visst en liten roll i the dark knight rises men förutom det är det mest skräp. Den här är segare, ännu dummare och fruktansvärt mycket sämre än den första filmen som inte heller var någon höjdare. Redan i första blodbadet dör nog fler människor än i sawserien totalt men vad är meningen, ingen funktion alls och helheten är ju bara pinsam. Det lär inte bli en tredje film som var meningen från början.

I One tree hill följer vi skolungdomarna Brooke, Peyton, Lucas, Nathan, Mouth och Haley alla med sina egna problem och svårigheter. Serien utspelas i det lilla samhället Tree Hill där basket, vänner, familj, kärlek, hat och avundsjuka spelar stor roll.

Vi får följa dessa karaktärer genom seriens 9 säsonger några lämnar andra kommer till.

Serien blev en hyfsad framgång har en bred fanskara och blev mer långlivad än den liknande O.C Här får vi uppleva, mord, skolskjutning, självmords försök, kidnappning och krossade drömmar och mycket annat.

Det man kan berömma oftast amerikanska ungdoms serier för att dem får det dramatiska i handling och scener att verkligen kännas dramatiskt och spännande medans det i svenska serier oftast känns spelat och larvigt. One tree hill tillhör en av mina favorit ungdomsserier just för att den bjuder på massa olika händelser allt från lycka, till sorg och till hemskheter utan att det känns overkligt dem klarar att hålla sig på rätt gräns. Dessutom fungerar dem flesta skådisarna bra och blir även bättre ju längre serien går det är fördelen med att många av huvudkaraktärerna blir kvar en längre tid och dem nya smälter in bra när dem väl gör entre.

Jag gillar ju i stort sett alla säsonger hade gärna sluppit vissa avsnitt när dem verkligen larvar till de vet att dem säkert vill prova något nytt och leka lite med serien men i vissa fall blir det bara fånigt.

Säsong 8 av serien skulle bli seriens avslut men några desperata fans lyckades övertala skaparen att göra ytterliggare en säsong både på gott och ont. För säsong 8 slut är ett perfekt avslut för serien man går liksom tillbaka lite till hur det började och man märker verkligen att det var tänkt som seriens slut. Hur blev då säsong 9 jo den funkar den är ju helt klart den mörkaste av säsonger och alla otäckheter händer på samma gång och pågrund av att sista säsongen bara består av 13 avsnitt känns det stressat och väldigt klippt i storyn men gillar tanke med att göra det lite mörkare. Slutet på serien blir i gulligulligaste laget för mig det blir för mycket kan jag tycka. Visst förtjänar serien en lyckligt slut men nja. Dessutom vill jag påpeka visst är det jättebra att man kan få in skådisar som medverkat tidigare i serien men man ska inte bara göra det för sakens skull karaktären Lucas spelad av Chad Michael Murray hans återkomst i ett av säsong 9 avsnitt är bland det onödigaste jag varit med om.

One tree hill håller annars klassen igenom alla säsonger så tack för 9 bra säsonger synd att avslutet lämnade mer att önska.

Karaktärer man gillade

Lucas Scott - Chad Michael Murray: Den ena av Scott bröderna som var den hela tiden snälla av Scott bröderna även om han hade svårt all välja vem han egentliga kärlek var

Nathan Scott - James Lafferty: Den kaxiga Scott brodern och sportkillen som blev kärleksfull familje far och stod upp mot sin minst sagt onda fader

Haley James Scott - Bethany Joy Lenz: Plugghästen och lite nördiga tjejen som blev musikstjärna och fick den kaxiga Nathan på fall. Hon hade nog seriens största hjärta.

Brooke Davis - Sophia Bush - Brooke skulle vara serien bade som gillade att leka med killar men som innerst inne vela hitta kärleken och faktiskt hade affärssinne. Karaktärern var aningen skrikig ibland.

Dan Scott - Paul Johansson: Spelade Nathan och Lucas far och var en väldigt elak person så stod för många av seriens onda gärningar men visade också prov på stor kärlek till Nathan och hans son Jamie.

Mouth - Lee Noris: Spelade sportfanatiker som kommenterade all sport han hade möjlighet till och velade aldrig någon nått illa.

James Lucas Scott - Jackson Brundage: Även kallad Jamie var Nathan och Haleys son seriens charmknutte omöjligt att tycka illa

Karaktärer man tycket mindre om

Peyton Sawyer - Hilarie Burton: Lucas stora kärlek var den deprimerande och mörka karaktären som alltid vela att någon skulle tycka synd om henne trots att hon många gånger beteede sig illa.

Victoria Davis - Daphne Zuniga: Den gamla avdankade såpaskådisen Daphne spelade Victoria som var Brooke´s egenkära mor där  affärer alltid kom före familj.

Julian Baker - Austin Nichols: Gillade egentligen karaktärern men störde mig lite hur den var skriven han skulle vara så perfekt med allt och hur han var som han var guds gåva till kvinnan kändes ibland. Så gillade egentligen karaktären han var bara en aning lite för perfekt skriven.

// Mattias

Brandon lider av stora problem utav sexmissbruk, hans vardag berstår av att ta hem tjejer, kolla på porr, onanera på jobbet men allt detta vänds upp och ner den dagen hans syster som han vänt ryggen befinner sig i hans lägenhet när han kommer hem. Dessa två syskon bär på stora hemligheter, det verkar som att verkligheten nu hunnit ikapp de. Michael Fassbender gör kanske hans bästa rollinsats hittils, mycket nära och djupgående i en mörk karaktär som bär på massa bekymmer. Carey Mulligan som valt att gå den långa skådespelarvägen genom småfilmer där budgeten är minimal, hon gör också ett imponerande porträtt av en syster som är vilsen i en värld och inte passar in i. Detta är ett starkt och jobbigt drama som finner storheten i den mänskliga missären, en  absolut måste för alla.

En politiker vars populäritet är på riktigt nedgång tar livet med en klackspark men detta tar en oväntat vändning när han för första gången får konkurens om sin ledande position, nu startar en ordentligt rävspel där alla medel är tillåtna och där bästa man ska vinna. Will Ferrell har efter "stranger than fiction" gjort skräp efter skräp medans han motspelare Zach Galifianakis har lockat storpublik med i princip varje film han varit delaktig så även denna, resultatet då? Jo denna är bland det sämsta jag har sett under hela 2000-talet, riktigt dålig humor där målgruppen känns som att den är för de allra minst. Ett riktigt bottennapp och önskar att det gjorde fler bra komedier än det görs, får hoppas att den nästa jag ser håller högre klass än denna vilket inte kommer att bli så svårt.

Skräckgenren känns mer och mer död efter varje år som går, de flesta skräckfilmer som görs numera är dessutom om massa andrar och demoner att man är så fruktansvärt less på hela gren. The last exorcism, Paranormal activity, The haunting in connecticut, Insidious, The possession, Sinister, Evil dead-remake och många fler än jag orkar räkna upp har gjorts under de senaste åren därför känns det aningen befriande när man får se den här filmen. Eller vänta nu, den här skiljer sig inte mycket ifrån de filmer jag redan nämnt. Förutom att det är grymt blodfattigt för att vara en skräckfilm, handlingen kretsar kring en stad där massa barn har försvunnit och enligt rykten så är gärnigsmannen en spöklik typ. Polisen och övriga befolkningen står bara och väntar på nästa försvinnande med vetskapen att de inte kan göra något, Julia ger sig ensam ut för att hitta sanningen och de försvunna barnen. Det är inte spännande, läskigt eller särskilt bra och då har man inte ens nämnt skådespeleriet. Jessica Biel är inte världens sämsta skådespelare men inte heller världens bästa, här känns hon helt fel samtidigt som man undrar varför "cancerman" från arkiv x har fått en sådan meningslös och liten biroll.

En stad invarderas av utomjordingar där en uteliggare redan har varnat de för en invasion, befolkningen hamnar i riktig panik och kan det dessutom vara så att det finns utomjordingar i människokroppar. Den här filmen fick jag upp ögonen för av en anledning och det är Jean-Claude Van Damme, han har en biroll men det mest komiska är att hans roll hade egentligen kunnat spelas av vilken skådespelare som helst. Nog om det, detta är en komisk sci-fi men en bra sådan. Effekterna är inte alls på topp men eftersom det bjuds på små skratt och rätt schysst underhållning så spelar det mindre roll. Bra film.

Några ungdomar håller på att spela in en skräckfilm och humöret är på topp men plötsligt försvinner en person spårlöst och en lokalpolis sätts på fallet, ju längre han kommer med utredningen desto djupare kommer han i stadens hemlighet.  Christian Slater spelar polisen men har en väldigt liten roll, dessutom så är hans karriär riktigt i botten för tillfället. Han har en bioroll i kommande actionfilmen med Stallone i huvudrollen men tror inte att den kommer höja han chanser till att  bli en bioskådis igen, här är han dessutom riktigt dålig. Skådespeleriet är utan undantag bland sämsta jag sett, filmen är inte ett dugg bättre och man frågar sig vilka de 500 personerna var som såg den här på bion. Hur som helst tror jag ingen var nöjd efteråt, även om det var någon av de som medverkade i filmen.

Marty har stora alkohol problem och på grund utav detta börjar hans förhållande knaka ordentlig, hans filmmanus kommer igen vart och allt han verkar ha kvar är hans vän Billy. Billy ger Honom en lysande idé till hans manus "seven psychopaths" som allt eftersom blir allt verkligare, helt plötligt vänds hela världens upp och ner och Marty har hamnat mitt i skottlinjen i jakten på en hund. Denna film har stor floppat på bio, mycket märkligt med tanke på skådespelarna men sen mer förvånande efter trailern tydde på en udda film i Tarantino stil. Mycket riktigt så hade mycket väl Tarantino kunnat gjort denna film, det är en fullkomligt galen film och leendet när man ser filmen är bredare än en fotbollsplan. Colin Farrells filmer har väldigt svårt just nu att nå publik men hyllade blir de (förutom den dåliga rekmaken av total recall), kritikersuccér som avslöst varandra och även om den inte når upp i samma klass som "in Bruges" så är den inte långt ifrån. Ett absolut måste! Härligt att Walken fått en stor roll igen, han briljerar och är också allra bäst i den här filmen.